Fartyg

ALFRED   ARGO   BACKE    BÅTEN    EJDERN     EKOLN     ELVIRA MADIGAN   FALKE GARM   ITAPOA   KLARA LUST   LINNEA BLADNER   LÄVIK    MINUT   MÅSEN  PETRA  RAGVALD   RAHN    STRÖMFÄRJAN     THOR    VALDE     VENUS    VIGOR    VIKING

BACKE levererades den 15 sept 1910 som valfångstfartyget NEB för A/S Nor, Sandefjord. Den 9 sept 1913 såldes fartyget till Hvalfangstselskabet Quilimane, Larvik, men var lite för klen för valfångst och såldes därför den 24 mars 1915, till Kramfors Rederi AB som lät bygga om båten till bogserbåt på Jerfeds Mek Verkstad. Harpunkanonen finns ännu till påseende vid hembygdsgården i Kramfors. Hon sjönk den 30/5 1915 under kolning i Bråviken. I Kramfors fick båten namnet BACKE och överflyttades den 9 feb 1916 till Rederi AB Wilhelmina (bolagsombildning) som 1952 fusionerades till moderbolaget Kramfors AB som 1954 fusionerades till SCA. Hon var under andra världskriget inkallad till Gotlands Kustartilleriförsvar från den 5 sept 1939 till den 22 juni 1945 som hjälpvedettbåten HVB 643. Beväpnades med en 57 mm kanon M/89 B. Sedan ångpannan inte klarat besiktning lades fartyget upp 1962, och den 20 dec 1963 såldes hon till en privatperson i Stockholm. 1964 ändrades namnet till TRYGG och hon hyrdes ut en sommar till Kramfors. I ett meddelande den 10/9 1966 uppgavs hon vara motoriserad med en 600 hkr motor och omdöpt till BACKE igen ..då ideliga förväxlingar med andra fartyg uppstått. Enligt ett nytt meddelande den 25 sept 1971 sades att hon var: Upplagd genom att ångmaskinen? är urtagen. Skall ersättas av motor när det finns pengar. Delar av överbyggnaden revs bort 1980. Hon ändrades succesivt till pråm genom att maskineri m.m. avlägsnades. Hon låg upplagd vid Norr Mälarstrand till 1989 då hon flyttades till Söder Mälarstrand. Mellan åren 1985 och 2005 såldes hon vid ett flertal till fällen och låg bl.a för renovering på Norrköpings varv sommaren 2003. Backe har möjligen också ägts av Ronny Blomgrens Snickeri, Stockholm.

”Ejdern af Stockholm” byggdes 1916 på Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Göteborg, för att användas av Sjöfartsverket som sjömätningsfartyg. Hon byggdes om 1953-1954. Sedan 1969 är hon registrerat som fritidsskepp. Hon har legat i hjärtat av Stockholm sedan början av 1970-talet.

EKOLN byggdes 1878 på Motala Mekaniska Verkstad som passagerarslupen REYMERSHOLM No 2 för den så kallade ”Brännvinskungen” L.O Smiths räkning. Hon gick i trafik mellan Staden och Reymersholm. Hon såldes 1880 till Ångslups AB Ekoln, Uppsala som kallade henne EKOLN. 1917 såldes hon till Andreas Strandberg, Alne och byggdes om till bogserbåt. 1940 köptes hon av Karl Harry Allersson, Skarpöborg. Nu blev hon passagerarbåt igen och skulle så förbli de närmaste 22 åren. Hon ägdes därefter av Stockholms Kustartilleriförsvar (1943-1946), Hans Petter Edgar Strömberg (1946-1951) och Clarys Konditori /Clary Stenvall/ (1951). På konditoriet fick hon heta JAN II, men det ändrades till EKOLN igen då hon den 24 nov 1951 köptes av Östrands Sulfat AB. En ny motor installerades 1952 vid Lidingöverken. 1990 såldes hon till Viking Victoria HB, Öregrund och blev då fritidsbåt. Hon sjönk vid Norr Mälarstrand på vårvintern 2004 men lyftes upp den 8 maj och låg till salu och är nu efter varsam restaurering en bostad.

ELVIRA MADIGAN

elvira1
Elvira Madigan
elvira3
Elvira Madigan
elvira3
elvira1

Byggd: 1930 av D.V. Kremer & Sohn, Elmshorn, Tyskland.
Driftsmaskineri: Två Daimler Benz MB846A 330Hk, 243 Kw. Elvira Madigan är ombyggd i under fler tillfällen på 1900talet med bland annat en förlängning på fem meter 1980. Har efter Tyskland legat i Finland, Sundsvall, Trosa och Bälsta utanför Stockholm innan nuvarande plats. Har efter en omfattande brand 2002 byggts om till husbåt. Det som har sparats är styrhytt, maskinrum och drivlina för att behålla skeppets själ och för att kunna gå för egen maskin. Elvira Madigan ligger nu på Södermälarstrand som skeppsbostad och är en del av bobåtskajen med service som kommunalt vatten och avlopp samt post och sophantering.

Falke byggdes 1937 i Lübeck i Tyskland för bogsering av mudderpråmar i Nord- och Östersjön. Under kriget blev ”Die Falke” legendarisk då besättningen gäckade tyska ubåtar medan man fraktade flyktingar och vapen åt motståndsrörelsen. Mot krigsslutet var en engelsk jagare nära att sänka Falke innan man förstod att han var på ”deras sida” och dessutom hade 4 brittiskastridspiloter ombord. Ryktena om Falkes öden går isär, med säkert är att han 1954 befann sig i Hamburg där en delegation från Köping lade ett bud på fartyget. Efter en stormig resa till Sverige tjänstgjorde han som hamnbogserare i Köping i drygt 20år innan han kom till Stockholm där han eldhärjades vid kaj på Norr Mälarstrand 1983.

Falke registrerades som fritidsmotorskepp 1990.        

”Transportbåt n:r 3” byggdes 1912 på Götaverken i Göteborg och utrustades med en Bolinder-Munktell 2-cylindrig fotogenmotor. Fartyget tillhörde Kungl Kustartilleriet, Vaxholm och hade till uppgift att transportera ammunition. I båtliggaren kan man läsa att ammunition och 30 man totalt vägde 14 ton. När hon fick namnet Garm är oklart men namnet används i båtens inventarieförteckning från 1954. I samma förteckning framkommer det att hon går som kabelutläggare och har fått ny motor, en Penta VDC-6. I dag har hon en fullt fungerade Penta MD-70B. Hon utrangerades 1977 och såldes till Anders Hellström, Spånga. Vid inskrivningen i Skeppsregistret 1981 tvingades Garm byta namn till Garmios eftersom det redan fanns ett fartyg med namnet Garm registrerat. 2000 såldes fartyget och den nya ägaren ansökte om att få återta det gamla namnet vilket godkändes av Sjöfartsregistret. Garm är idag permanentbostad och flyttbar ”sommarstuga”.

KLARA LUST

Klara Lust

Klara Lust, vars ursprungliga namn var Zuiderzee byggdes 1898 i Noord Vriesland i Holland där de skickligaste båtbyggarna fanns. 1989 såldes hon till Sverige och låg då i Enkhuizen där hon gick i chartertrafik på kanalerna och Nordsjön. I Sverige fick hon ett nytt däckshus 1990 samt en ny maskin 1992. En skröna förtäljer att den amerikanske äventyraren S Hearst köpte fartyget år 1902 för att smuggla kontraband i det dåtida oroliga Afrika. På grund av att skrovet är mycket grundgående kunde han manövrera nära kusten utom räckhåll för tull och kustbevakning. De stora träskivorna på var sida om skrovet kallas för läbord och fungerar som köl vid kryssbogar.

Klara Lust var länge känd som en av de snabbast seglande tjalkarna.

LINNEA BLADNER

Linnea Bladner
Linnea Bladner
Linnea Bladner
Linnea Bladner
Linnea Bladner
Linnea Bladner

M/S Linnea Bladner, tidigare Örlogsfartyg HMS Minören (A237)
Minutläggningsfartyget Minören byggdes av Kalmar varv och levererades till Försvaret 1940. Fartyget användes för ammunitionstransport samt för att lägga ut och underhålla kontrollerbara sjömineringar. Hon var då försedd med räls och kran för minfällning. 1975 moderniserades hon och utrangerades från försvaret år 1994. Därefter övergick hon till privat ägo (ensamseglaren Mauritz Andersson) och bytte namn till M/S Linnea Bladner. Nuvarande ägare köpte år 2001 fartyget genom Djurgårdsvarvet, Arne Timmerling. Hon låg då i Uddevalla och därifrån gick färden till den nya hemmahamnen i Stockholm. Genom stora renoveringsarbeten har hon byggts om till bostad. Som exempel har durkplåten använts till att bygga in aktern där det idag är matplats och badrum. Lastluckorna har ersatts med takfönster och lastrummet har blivit vardagsrum. Lastluckorna har tagits om hand och blivit matbord, dörr och bokhylla.

M/S Linnea Bladner är i sjövärdigt skick och går för egen maskin.

Minut byggdes 1930 i Amsterdam som släppråm. 1962 beslutade ägaren, legendaren och redaren Calle Wistedt på Ljusterö, att bygga om nytillskottet Minut till fraktfartyg. Han hade då i sin ägo systerfartyget Distans. I 20 år fraktade Minut sand inifrån Mälaren till Stockholm. Med en lastkapacitet på 180 ton och tre resor per dygn, slog Minut rekord bland sandlastarna. Minut fick ny motor i mitten på 1980-talet men marknaden för småtonnage vek och Minut fick mindre jobb.

 

Sedan 1997 är Minut registrerad som fritidsfartyg. Minut är sjövärdig och går för egen maskin.

Ägare sedan 2016-06 är Hans Jonasson.

Måsen ser ut som en mindre skärgårdsfärja, och när man ser henne är det svårt att förstå att fartyget en gång varit en bogserbåt som assisterat de stora amerikabåtarna i Göteborgs hamn.  Måsen är byggt 1928 på Lundby Mekaniska verkstad som en bogserbåt till Röda bolaget i Göteborg med namnet Tor.  Den hade från början en ångmaskin på 313 hk, men konverterades till diesel 1956, då också överbyggnaden moderniserades.  1984 så såldes fartyget, och det transporterades till Stockholm utan varken motor eller skorsten. Skrovet blev liggande i några år tills 1994 då det byggdes om och fick sitt nuvarande utseende som skärgårdsfärja. Hon fick ärva namnet Måsen från den förrådspråm som den byggdes för att ersätta och också fick sin överbyggnad från. Sedan låg Måsen i 20 år som bunkerförråd, kontor och proviantförråd för Stockholm Sightseeing AB på Strömkajen vid Strömbron. Under 2015–2016 byggdes Måsen om till sin nuvarande form, då hon tömdes på all inredning och barlast och stålet renoverades. Hon byggdes därefter om till en körbar husbåt inklusive nyinstallation av all inredning, maskin, drivlina och styrning.

Jordgubbsbåten Rahn är byggd här i Stockholm 1888, ursprungligen utrustad med ångmaskin.

Rahn har till relativt nyligt opererat i Stockholm och dess närhet. Bl.a. finns en film från 1967 med Jordgubbsbåten fraktandes jordgubbar från Möja till Strandvägen. Den kan ses på SVTplay.

Äldre skärgårdsbor vittnar om när de hörde Jordgubbsbåten komma och att jordgubbsdoften då kändes lång väg. Rahn ska ha varit det sista fraktfartyget att ha sin fasta plats för lossning på Strandvägen. Mellan 1930-talet och 1960-talet hade Rahn Söderöra som hemmahamn och bl.a. fraktat sand. Under 1990-talet så satt en mycket stor kran monterad på Rahn och diverse arbeten utfördes i Stockholms skärgård. Sedan tidigt 2000-tal så har konvertering till ångslups-/skärgårdsbåts-typ gjorts av tidigare ägaren på Galärvarvet på Djurgården denna slutförs under det tidiga 20talet med nödvändiga bekvämligheter men i möjligaste mån med omtanke kring det historiska arvet som Jordgubbsbåten Rahn bär på.

STRÖMFÄRJAN

Fartyget byggdes 1915 av J. Drewes & Co., Groningen, Holland, som bogserbåt åt De Forenede Bogserselskaber, Köpenhamn, med ursprungliga namnet Thor. Kommandobryggan var då öppen, och maskinen en tidig diesel. 1958 såldes Thor till Kihlbergs Fartygsagentur iGöteborg och namnet bytes till Pull. Vid den tiden hade den befintliga inbyggda styrhytten kommit till. Det är dock osäkert ifall huvudmaskinen redan hade bytts till den befintliga. Pull såldes i sin tur till Lidköpings stads hamnstyrelse där hon tjänstgjorde som vattentransportfartyg i Vänern under nya namnet Lidköping. 1978 togs hon över av Lidköpings Dykarklubb och namnet byttes till Kinnevik. 1989 övergick hon till privatägande och togs till Stockholm. Vid andra ägarbytet i Stockholm fick hon sitt befintliga namn Thor af Stockholm. Vid övergången till nuvarande ägaren har det registrerade namnet behållits trots den anakronistiska

stavningen af (den svenska stavningsreformen genomfördes 9 år innan Thor byggdes!). Namnet kan ses som en spegling av det ursprungliga danska namnet Thor af Köpenhamn, eller så kan det ses som ett bra objekt för språkentusiaster att passa på reta sig på. Skotten till de två största av Thors fyra vattentankar, som tidigare har tjänstgjort som ballast och som färskvattenbehållare, är numera uppskurna för att ge större utrymme under däck. Stora midskepps motorrummet med det historiska maskineriet har dock behållits. Huvudmotorn är en Alpha diesel, byggd 1942. Den är en tryckluftsstartad fyrcylindrig, enkelverkande och omkastbar motor. Kontrollen till denne är i maskinrummet, så maskinist krävs vid framförandet och kommunikationen med maskinisten är genom telegraf och talrör. Två ytterligare dieselmotorer finns i motorrummet, den ena en trecylindrig Burmeister & Wain motor till vattenpumpen, som vid tjänstgöring kunde leverera 2000 liter/minut. Denna motor har dessvärre använts till reservdelar och kommer troligtvis inte kunna restaureras. Tredje maskinen, även den av Burmeister & Wain, är en encylindrig dieselmotor som driver länspumpen och 110V DC-generatorn.

M/S Valde byggdes som motorpråm år 1908 på Ljusne Mekaniska Werkstad i Gävleborgs län efter beställning av John Viktor Svenssons Motorfabrik i Augustendal, Nacka socken i Stockholms län, till en kostnad av 15 000 kronor. Fartygets ursprungliga namn är Avance no XIV, vilket härstammar från den världsberömda fotogenmotor som fartygets ursprunglige ägare, Fabrikör John Viktor Svensson, tillverkade. Till slutet på 60-talet tjänade det, med olika ägare och under olika namn, framför allt som bogserings- och fraktfartyg på Mälaren och Östersjön. 1941–1954 ägdes dock fartyget av Kronan och användes för statens räkning uteslutande för militärt bruk. Sedan 70-talet har det endast använts som fritidseller bobåt. År 1927 inspirerade fartygets hemmahamn Valdemarsvik till det nuvarande namnet Valde, vilket fartyget behöll fram till 1999 när det fick namnet Catania of Stockholm. I samband med fartygets hundraårsjubileum i juli 2008 återfick det dock namnet Valde.

Sjösatt den 10 juni 1919 och levererad till Rederi AB Svenska Lloyd, Göteborg, med namnet VIKING II. Hon kostade 500.000 kr som ny, men då Dynäs AB köpte henne 1923 betalade man bara 55.000 kr, och i det priset ingick bl.a. matsilver, porslin och linne. Möblerna i den s.k. rökhytten var klädda med buffelskinn! I Väja döptes hon sedan om till DYNÄS I. Efter bara sju år i Dynäs tjänst såldes hon 1930 till Marinen i Vaxholm. Namnet ändrades där till VIKING. 1966 blev hon civil igen och hade därefter ett flertal ägare och namn, bl.a. hette hon SENSIMILIAN, DROOG och NITTON‐NITTON. Sistnämnda namn syftande på byggåret får man förmoda. 1994 köptes hon av Pr/ Niklas Lindberg, Stockholm, och återfick namnet VIKING.

Är numera fritidsfartyg, ägare sedan 1997‐08‐20 Björn Asplund. Maskineri Bolinder Munktell W7, 2‐ takts 4‐cyl råolje/tändkulemotor, fristående backslag Reintjes